Ovanför piren möter Paul oss som är tillsynsman på ön under
perioden april till oktober. Han delar ut informationsmaterial till oss och
nämner det som är värt för oss att besöka och ger oss tips på en promenadväg
upp längs södra delen av bukten ut mot Dun och tillbaka över fårastigar till
byn. Vi är den första besökande yachten under året. Det är princip stiltje och
solen värmer. Vi börjar vår promenad förbi militärförläggningen som är en bas
för att bevaka de provskjutningar av misiler som sker till och från. Det är en
relativt brant stigning upp på berget Mullach Gelach och 222 meter över havet
har vi fin utsikt över S:t Kilda. Dimma och moln avlöser varandra. Tillbaka ner
över fårastigarna är det inte helt enkelt. Det är branta slänter över gräs och
grästuvor. Efter cirka två timmars promenad är vi tillbaka nere i byn där vi
besöker museet som har bildmaterial från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal som
visar hur livet då var på S:t Kilda. Under slutet av 1600-talet bodde det 180
personer på ön. Populationen har härefter varierat på grund av sjukdomar och
det hårda livet på ön. Den 29 augusti 1930 lämnade de då kvarvarande 36 människorna
ön. Under 1931-1939 anställdes Neil Gillies, en tidigare S:t Kilda bo, ”a S:t
Kildan”, för att se efter fåren på ön. Efter år 1939 har det inte funnits några
åretruntboende på ön. Paul som är en av tre tillsynsmän bor på ön under
månaderna april till oktober. Militärbasen bemannas året runt, men inte av
samma personer. Idag sker kommunikationerna med ön dels med helikopter och dels
med fartyg. Helikoptern kommer normalt en gång per vecka om vädret tillåter.