Isbjörn

På Svalbard finns det cirka 3 000 isbjörnar, d.v.s. lika många individer som det finns snöskotrar på ögruppen. Isbjörnarna är beroende av is för att jaga varför de under sommarmånaderna håller till i de nordostliga delarna av ögruppen. De syns endast i områden kring Longyearbyen i fall det är brist på föda norr ut. I förra veckan såg skepparen  på fartyget Polargirl, som Celeste är förtöjd utanför, se en isbjörn simmande i vattnet i adventfjorden. Detta är dock ytterst ovanligt och från 21 mars har Polargirl under sina dagliga charterturer endast sett sju isbjörnar totalt.

Taxi-rundtur

På lördagseftermiddagen tar vi en taxirundtur i Longyearbyen med dess när områden. Vi får en inblick i Longyearbyen och dess historia. Under andra världskriget blev Longyearbyen beskjuten av tyskarna och hela byn brann ner. Den nya byn uppfördes närmare vattnet. Den äldre delen av byn har idag även återuppförts och ligger i den övre delen av byn.

Huvudgatan

Longyearbyen består av en huvudgata med affärer och restauranger och kring denna är övriga staden uppbyggd med bostäder i barackliknande karaktär.

Cirka 2 000 invånare

I Longyearbyen bor cirka 2 000 invånare av vilka omkring 1 700 är norska medborgare och resterande är från i huvudsak Europa samt en mindre del från övriga världen. Totlat finns cirka 40 nationaliteter representerade i Longyearbyen. Longyearbyen grundades år 1906 av John Munrue Longyear som var majoritetsägare i gruvbolaget Arctic Coal Company. Longyearbyen har varit ett gruvsamhälle med totlat sju gruvor, men idag är endast en gruva, Gruva 7, i drift som försörjer staden med energi. Från 2 000-talet är det turismen som är den viktigaste inkomstkällan för staden.

Longyearbyen

Under lördagen ser vi oss omkring i Longyearbyen. Vad som slår en är att allt bara lämnats vid slutet av vintern inför väntan till nästa vinter. Byn ger ett mycket stökigt, slarvigt och lite skitigt intryck med snöskotrar parkerade där de lämnats i avvaktan till nästa vinter. Allt övrigt som gömts i snö har kommit fram i tö. Den renlighet som skall gälla på ögruppen och de lagar som gäller i detta avseende på Svalbard, följs inte till någon del i Longyearbyen – beklagligt.

Rutt från Svolvaer till Longyearbyen

Vår rutt från Svolvaer till Longyearbyen har varit mycket fördelaktig. Trots den på sommaren i huvudsak rådande nordliga vinden, har vi haft möjlighet att gå i princip rakt mot mål. Strax före Björnöya valde vi att gå något mer mot ost på grund av förväntat vindvrid mot ost. Vindvridet kom, men såsom framgått, med betydligt mer vind än vad våra grib-filer utvisade. Väl lä om Svalbard och ön Spetsbergen var det dock behagligt igen ombord. Total seglad distans från Långedrag till Longyearbyen uppmäts till 1 861 NM enligt båtens instrument.

Longyearbyns gästhamn

Kl. 18.15 lägger vi till i Longyearbyens gästhamn som består av en flytbrygga som avslutas med en tvärgående brygga på båda sidor om den utåtgåendebryggan. Den nya besättningen (de som skall segla ner Celeste från Svalbard till Långedrag) möter oss på kajen. Det är härligt att komma fram, men samtidigt finns det lite delade känslor av att resan nu för nästan samtliga snart nått sitt slut.