Vinden
tilltar något under den tidiga natten och vi byter från Jib #2 till Jib #4. Det
är en fin gång mellan 6-9 knop. Frampå morgonen dör vinden ut och det blir
motorgång. Enligt prognos skall det nu vara lätta vindar hela vägen till
Svalbard. Vid tiotiden tilltar viden något och vi stänger av motorn. Vinden
ökar ytterligare mycket snabbt och vi tar två rev i storen. Sjön bygger upp och
är tidvis mycket besvärlig och brant. Det slår rejält i Celestes förskepp när
hon faller ner i den branta vågdalarna. Vi gör runt 8-9 knop och går högt i
vind så att storen luftas (den fylls inte helt med vind utan endast den aktre
delen, cirka en till två meter från akterliket är vindfyllt). Det blåser en
konstant nordostlig vind runt 40 knop över däck och tidvis i byarna över detta.
Hela vattenytan är täckt av vitt skum. Det är ingen idé att göra vaktbyte
eftersom de som är på vakt är alldeles genomblöta av det kalla vattnet. I
luften är det också rejält kallt. I kombination med den kalla hårda vinden har
vi även regn, hagel och snöfall. För att inte frysa för mycket om händerna får
vi knyta händerna i handskarna så att fingrarna värms mot varandra. Vinden
avtar inte utan håller i sig. Vi siktar på den södra udden av Spetsbergen,
Sörkapp. Det känns bra att vi i vart fall har kurs mot mål i dessa tuffa
förhållanden. Ju mer vi närmar oss Spetsbergen och Svalbard, desto mindre blir
sjön. När vi närmar oss så vi ser Spetsbergens södra udde lättar molntäcket och
över Svalbard kan vi se att solen lyser. Det blir nu riktigt behaglig segling
jämfört med tidigare. Vi siktar på udden Sörkapp och ön utanför, Sörkappsøya,
för att ha höjd att kunna falla av när vi närmar oss kusten. 8 NM från kusten
faller vi, vagnar ner storen och släpper på focken. Vi går nu konstant över 10
knop. När vi kommit in i sjö-lä av grundområdet vid Sörrkappsøya minskar sjön
ytterligare.