Celeste Single Malt Race 2009

Lördagen den 2 Maj 2009

Kl. 09.00 samlas vi ombord på Celeste. Följande mönstrar på för Single Malt Race:

Bengt Tarre (Skeppare)
Gunnar Larsson (Deck Hand)
Fleming Rodebrand
Kent Rissanen
Richard Gradin
Per Olsson
Bo Jansson
Håkan Månsson
Claes Heyman

Bo, Claes, Gunnar och Rickard har bunkrat båten på mat och dryck igår. Kvar före avgång är säkerhetsgenomgång samt vissa kompletteringar såsom byte av gasflaskor m.m. Kl. 14.45 lägger vi loss med kursen mot Vinga. Vi sätter segel utanför GKSS och seglar ut genom Göteborgs skärgård. Per tar rodret i väntan på att första vaktlaget går på sitt pass. Resan inleds med en otroligt fin segling mot Skagen i 10,5 knop med sydvästlig vind och vårsolen speglandes i vattnet. Kocken bjuder på pizza, vilket flera besättningsmän får erfara i dubbel bemärkelse under följande natt.


Söndagen den 3 Maj 2009

Under natten till Söndag vrider vinden till väst. Celeste styrs upp mot Norges sydkust, för att undvika strömmar och sjö, och med chans att dra fördel av en gynnsam landbris. Efter en natt med sikte mot nordväst, nås kusten utanför Arendal och vi gör ett slag till styrbords halsar och går vidare utmed kusten. En travare till en latta på storseglet hänger löst. Detta åtgärdas givetvis genast av skepparen själv. Storseglet halas och skruven till travaren sätts fast i lattfickan (Back Slide). Under eftermiddagen går vi längst Norges sydkust i ett lugnt tempo. Vinden var västlig kring 15 knop under eftermiddagen och kvällen och det var en behaglig tur. Färden gick bitvis ganska fort. Med hjälp av en gynnsam ström på 1-2 knop nådde vi sydspetsen under kvällen. Det märks att sommaren ännu inte nått regionen, då det är en ganska ruggig kyla som möter pågående vaktlag.


Måndagen den 4 Maj 2009

Från natten till Måndag slår hårdare väder till mot Celeste. Vinden vrider mot sydväst med 20-25 knop och uppemot 30 knop i byarna. Natten blir tuff mot besättningen, då Celeste slår och kränger en del i den hårda sjön och vinden. Ett möte med Nordsjöns beryktat hårda vind och styva sjö, vilket kommer kanta det nästkommande dygnet. Besättningen håller i sig i den hårda gången men låter sig inte modfällas. Snarare växer sig sjöbenen allt starkare. En flock delfiner följer under ett par minuter Celeste på färden. Vid 21-tiden lägger ena ratten av att fungera. Det är styrlinan som gått av och vi går över till autopilot för att inte riskera den andra manuella rattstyrningen. Den kommer ju att behövas i kanalen samt vid tilläggning och annat finlir. Den första oljeplattformen siktas senare under kvällen och natten kommer präglas av en gång i hård vind med vakande ögon genom plattforms-bältet.


Tisdagen 5 Maj 2009

Efter ännu natt av kryssande i tuff vind och obarmhärtig sjö vaknar Celestes besättning upp och möts av solsken. Vinden håller sig givetvis ständigt kring 15 knop och sjön skummar fortfarande. Autopiloten parerar vågorna vant, men vaktlagen håller ständig uppsikt. Richard och Bosse navigerar under en fantastisk eftermiddagssegling under en välkommet värmande sol. En varm lunch kan tillagas i det tillfälliga lugnet. Vi skämmer bort oss med lax bakad med saffranscrème och ris till detta. Vinden är västlig och vi går ännu på kryss mot etappmålet Inverness. Något som präglar hela överfarten över Nordsjön. Under kvällen vrider vinden aningen mot Nord och vi lyckas hålla en gynnsam kurs nästan rakt mot målet. Vid 22 tiden siktas land. Celeste går längst med norra kustremsan mot Moray Firth och infarten till Caledonian canal vid Inverness.


Onsdagen 6 Maj 2009

Vinden tilltar hastigt och vrider ogynnsamt ett par grader mot väst-sydväst en timme efter midnatt på natten till Onsdag. Med 22 knop och byar upp mot 28 knop är Celeste överriggad och kränger häftigt. Bengt och Gunnar kliver upp på däck och hjälper till att dra ytterligare ett rev i storseglet. Sedan får vi slå norrut på grund av den analkande kusten. Sjön blir allt häftigare och det märks tydligt att kulingen är över oss ännu en gång. Celeste vältrar sig fram i den hårda blåsten och sjön. Med en snäv vindvinkel lyckas vi hålla henne hyfsat lugn i natten och de flesta ombord kan sova någorlunda. Bengt och Gunnar väljer att ta nattskiftet. Tidigt på morgonen är det allmän väckning för besättningen. För att klara layline mot Inverness beordrar skepparen samtliga upp på relingen för att räta ut Celeste. Vinden är ihållande kuling och under ett par timmar sitter samtliga med dinglande ben och mediterar med en vackert analkande vy av Spey föröver. Sent på förmiddagen lugnar vädret sig och en lättad och trött besättning kan ta ett par frukostmackor och varmt kaffe. På VHF sänder kustbevakningen ut sjörapporten. På fryntlig ”Royal English” meddelas att Skottlands nordvästra kust får storm eller hård storm de följande dagarna. Våra utsikter att nå Jura försvagas i och med detta besked, men vi ser med spänning fram emot utmaningen. Sen eftermiddag når vi Inverness och inloppet till Caledonian canal. Vi inväntar lågt tidvatten för att med marginal passera under Kessok bridge. Med ca tre meters marginal uppåt passeras bron. Enligt uträckning sträcker sig Celestes mast 31,17 meter, medräknat vindex och andra toppanordningar. Väl tillagda i Inverness nya marina välkomnar vi fler medlemmar ombord. Följande har på egen hand tagit sig till trakten och ska medfölja under kommande dagars whisky-provningar:

Lars Tarre
Mats Cederquist
Henning von Beetzen
Poul Tokkesdal

Väl trötta avslutar vi dagen och resan över nordsjön med reparationer av rattstyrningen, en dusch följande en bit mat och en öl på den lokala tavernan. De flesta stupar i säng efter den tuffa och stundtals mycket krävande resan sen i Lördag.


Torsdagen 7 Maj 2009

Efter en regnfylld natt vaknar Celestes besättning tidigt på morgonen för att börja färden längst Caledonian Canal, för att på färden möta upp med resterande deltagare på Single Malt Race. Vinden är stark och molnen ligger tunga över huvudena. Längst kanalen finns 29 slussar och direkt i entrén ligger ett par stycken. Temperaturen är blott ett par över noll och full mundering krävs ännu. Vi lyckas galant ta oss igenom de inledande slussarna under van ledning av skeppare Bengt. Vi når därefter Loch Ness och sätter kryssfocken för att segla neråt den stora sjön. Vinden är mycket stark, och toppnoteringen på 56 knop kommer bli svårslagen denna resa. Sådana blåsiga dagar håller sig de flesta sig inne, även Nessie som inte syns till på hela överfarten. Trots det bistra vädret är humöret på topp. Det är ett fantastiskt klipplandskap som omger oss, och på håll siktas snöklädda toppar. På eftermiddagen når vi Fort Augustus och ännu fler slussar. Enligt orginalplanens tidsschema ligger vi en del efter, och det verkar svårt att nå Fort Williams under dagen. Därför bestämmer vi oss för att lägga till i det pittoreska samhället Fort Augustus över natten och de nya deltagarna ansluter med bil. De anländande är följande:

Mikael Lundén (Whisky guide)
Magnus Berntsson
Henrik Englund

En middag med starkaste inslag av Haggis och Fish n Chips avnjuts på lokala puben på en nyuppvärmd vind. Ett par pints hinner slinka ner innan en trött besättning vandrar hem längst kanalen i den dimmiga natten till Celeste. Imorgon väntar Taliskers destilleri. Vi missar tyvärr Jura, men högklassiga destillerier är ingen bristvara i trakterna. Ett problem är hur vi ska ta oss till Skye som ligger ett par timmar bort med bil. Utsända skickas till ett hus strax invid, där en hyrbuss finns parkerad. Förhandlingar med de boende inbegriper hundattack och provsmak av Ballentine's pure malt (20 year old), och dessa är lyckosamma. Detta fantastiska par, John och Laurence, anlitas som guider och är under Torsdag chaufförer och energi-sprudlande guider för sällskapet.


Fredagen 8 Maj 2009

Det är ett taggat sällskap, som i bilkaravan begynner resan mot Skye och Talisker tidigt på morgonen. Färden går på kurviga bergsvägar, längst vidsträckta Glens och Lochs. Det förtrollande landskapet bjuder in till flera fotostopp. Efter ett stopp på Eilean Donan, slottet där flera stora filmer spelat in scener (Bond, Highlander) och en lunch anländer vi till Talisker. Destilleriet ligger i en mycket vacker fjord med segelbåtar ankrade längst med kustlinjen. Doften av mäsk, sälta och rökighet möter oss vid ankomsten och alla är spända. Guiden Gordon tar emot och rundturen inleds med en 10-årig pinne. Därefter visas vi runt destilleriet längst med processen och Gordon berättar i detalj om tillverkningen av livets vatten på Skye. Efter en avslutande 18-åring visas vi in till shoppen där vi alla frestas av läckerheterna. Destiller's Edition, vilket är en utvald single malt-blandning från 10 till 25 år, fastnar de flesta av oss för. Vår hitresta whisk-guide Mikael bjuder på medhavd cigarr till samtliga. Bristande tålamod och ett sug efter lokala ostron får oss att grevefimpa denna 39-minutare en stund senare. De lokala guiderna John och Laurence har läskat med ostron från trakten och vi faller givetvis för frästelsen. Det är nu eftermiddag och turen går hemåt igen. Kvällens tema är en vertikalprovning av Jura (10, 16, Superstition och 18) i två omgångar. Mikael guidar och underhåller med en brinnande energi kring denna ädla dryck och anekdoterna duggar lika tätt som regnet utanför. Skratten är många under kvällen och vi håller igång sent inpå natten.


Lördagen 9 Maj 2009

Ännu en gång vaknar vi i arla morgonstund och lämnar strax efter 8 då slussarna öppnar. Färden går vidare neråt Caledonian och målet för dagen är Fort William, kanalens ände. Whisky racet går vidare och det är Oban som står för dörren. Hastigheten är tyvärr fortfarande låg, med ständiga avbrott för slussande. Omgivningen är ihållande magisk med tur längst med snöklädda toppar. Tyvärr är vi inte förrän vid 3-tiden i Fort William, där vi möts av väntande taxibilarna för färd till Oban. Förseningen gör att det blir en kort tur runt destilleriet. Mottagandet hos Oban lämnar minst sagt övrigt att önska då personalen inte verkar ha vaknat på rätt sida, slagsida måhända? Detta vägs delvis upp med shoppande och favoriten är double matured 16-årig Lagavulin. Det är den avslutande kvällen för deltagarna som flugit hit och vi firar sista kvällen med gänget genom sedvanligt pub och restaurantbesök. Ett par värmande pints till premier league och vidare till högklassig restaurant. Musslorna är kanske kvällens höjdare, men den perfekt långkokta lammskånken går även hem. De som ska lämna för hemfärd bor kvar i Oban och här skiljs den seglande besättningen åt från dem. En tur förbi en pub och pilkastningstävlingen avgörs i ett gastkramande drama mellan Fleming och Gunnar. Den senare går segrande ur duellen med sin något kantiga, men ack så effektiva, höftkastarstil. Vinsten är äran och ett par pund. En förhandling på torget och sen tar taxibilarna oss hemåt igen. Imorgon går vi ut till sjöss igen. Skottlands västkust hägrar och ett stopp vid Orkney och Highland Park ligger högt upp på mångas önskelista.


Söndagen 10 Maj 2009

Turen går vidare. Med knappa västliga vindar lämnar vi Fort William för motor och går ut längst fjorden. Väderleksrapporter vi får från Sverige meddelar ett högtryck över vår region de närmsta dagarna. En väderlek som långa stunder saknats på resan. Celeste förs vidare in i Sound of Mull och turen bjuder ännu en gång på fantastiska vyer. Vi har fått tips om att Isle of Mull och samhället Tobermory är ett måste att besöka om vi har vägen förbi. Vi svänger därför in i viken på Mulls nordvästra sida och får hjälp av rask hamnpersonal att hitta en lämplig boj för tilläggning. Vi blåser upp gummibåten och tar oss in till samhället för en rundtur och en bit mat. Vi hittar en genuin lokal pub Mishwiks, med en fantastisk pubstil med inslag av chesterfield, rökrum och marinmässigt tilltalande väggdekorationer. Håkan tar nu en promenad, och hans obligatoriska tur för en titt på golfbanan leder honom förbi hotellet på gräddhyllan med utsikt över viken. Direkt bokas bord för resterande sällskap, som genast hastar dit. Håkans näsa är inte bara tränad för whisky, utan även för god mat. Musslor och fish pie slinker ner i sällskap med en 15-årig Tobermory. Ännu en gång organiserar ”bookmakern” Richard spel och dobbel. Det är en uppvisning i kulspelet labyrint och Richard blir ett par pund rikare. Vi avslutar med en promenad ner till hamnen för färd tillbaka till Celeste.


Måndagen 11 Maj 2009

Samhället Tobermory på Mull vaknar till liv morgonen 11 Maj. Bengt tar gummibåten in och handlar gott färskt bröd till en härlig frukost i solskenet. Det är en underbar morgon i denna fantastiska vik som påminner om karibien. Vi tar oss in med båt för ännu ett destilleribesök och en tur på stan innan vi lägger loss igen för nästa etapp. Tobermory är en verklig pärla som absolut rekommenderas ett besök av om man har vägarna förbi Skottlands västkust med båt. En av resans absoluta höjdpunkter än så länge. Solen skiner men tyvärr är det inte mycket vind. Vi sätter segel men behåller motorn på och styr skutan nordväst, ut genom Sound of Mull med riktning mot Ruhm och Canna. Ett högtryck ligger rakt över oss på vår färd upp längst Minch mellan skottlands västkust och Yttre Hebriderna. Vi går för motor hela dagen men har även viss hjälp av den knappa vinden. Mot kvällning avnjuter vi en fantastisk solnedgång över Uist och horisonen i väst.


Tisdagen 12 Maj 2009

Högtrycket ligger kvar över oss och vi vaknar med solsken och skiftande nordliga vindar. På North Minch får vi besök av en utsänd räddningsbåt från en norsk trålklare från Arendal. Trålaren går förbi oss strax före vi når Cape Wrath och ett par intresserade sjömän tar turen förbi för att hälsa. Vinden tilltar något och vrider mot nordost så vi stänger av motorn och seglar. Ytterligare vrid mot ost och sydost väntas under dagen så vi går för styrbords halsar och hoppas ta tillräckligt med höjd för att gå rätt på vårt etappmål Orkney och Stromness. Det visar sig vara svårt men vi har stundtals en mycket god segling längst Skottlands norra kust. Fortfarande måste vi ta maximal höjd mot vinden, som ständigt på vår resa ligger rakt på vårt mål eller näst intill. Sent på eftermiddagen ökar vinden och vrider ytterligare mot sydost. Vi gör god fart mot Orkney med fantastisk vy över ön och karakteristiska Man of Hoy. Vi slår och går söderut längst kusten och inloppet till Stromness och Scapa Flow under kvällningen. Det är strömt i inloppet och havet fullkomligt bubblar. Vi lägger till och kan avnjuta en härlig middag i den naturligt väl skyddade hamnen. De Grib-filer som laddas ner talar för fortsatt motvind. Det spås rakt ostlig vind under flera dagar. Det skulle innebära ständig kryss och risk att vi inte hinner fram i tid för ett besök i Skagen.


Onsdagen 13 Maj 2009

Efter en frukost och allmän tvagning tar vi bussen in till Kirkwall för en tur på stan och ett sista destilleribesök på det eminenta Highland Park. Vi lever verkligen upp till kryssningens namn ”Single Malt Race” och avslutar med en gammal klassiker för en del av oss. James, som är Senior Guide, visar runt och går mycket pedagogiskt igenom processer som mältning, destillering och lagring. Det hela avslutas med connaiseur-provning. Efter bunkring, förberedelser och en bit mat i Stromness är vi under kvällen redo att ge oss av. En ny titt på vädret spår något gynnsammare vindar som vrider mot sydost eller syd. Planen blir därför att gå för styrbords halsar och sikta rakt mot Norge för att dra nytta av vindriktningen så mycket som möjligt. Även för att undvika ett lågtrycksområde i engelska kanalen som stryker Norges sydkust ligger bakom beslutet. Strax för skymning lossar vi förtöjningarna och beger oss av. Vi går för motor ut genom Scapa Flow och sätter segel innan vi når det extremt strömmiga Pentland Firth. Besättningen är på helspänn i mörkret då vi går ut genom sundet mot Nordsjöns öppna hav. Strömmen är med oss och under ledning av skepparens vana hand går vi ut för segel. Väl ute så mojnar vinden aningen och vi byter stormfocken mot den mindre jiben. På grund av av svagare vind tvingas vi sätta igång motorn för att kunna hålla kurs och undvika att slå mot vågorna. Så forstätter vi på en nordostlig kurs genom natten.


Torsdagen 14 Maj 2009

Motorn slås av under tidig morgon och vi seglar från och med nu på vår färd tillbaka över nordsjön. Helt otroligt att vi ständigt tvingas gå för kryss. En relativ vindvinkel över 30 grader har inte hållits många minuter på resan. Kursen är skiftande, då vindriktningen skiftar mellan 90 och 145 grader under dagen. På eftermiddagen gör vi ett slag och går söderut för babords halsar under två timmar. Efter ännu ett snabbt vrid tillbaka till vindvinkel 130 får oss att slå tillbaka till nordostlig riktning. Det är svag vind och ganska tråkig sjö och det är en tråkig gång då vi slår mot vågorna. Alla väntar på vinden och vridet som spås komma nära norska kusten, men det är långt dit. Humöret är dock på topp, speciellt efter en brunch-servering i världsklass signerad Flemming. Ett par äggstekta specialmackor med bacon serverade på salladsbädd sitter fint! Stundtals har vi vind i seglen, men det känns långt till Norge, och förhoppningarna om att nå Skagen före Lördag kväll känns små.


Fredagen 15 Maj 2009

Under himlens glesa moln och sporadiska stjärnhimmel går vi under natten till Onsdagen genom ett massivt bälte av gas- och oljeplattformar. Bosse och Richard faller av aningen för att undvika en klunga plattformar omgärdade av en skyddsgräns. Inne i området omges vi av en stor skara plattformar och fyrar som lyser upp likt eldflugor runtomkring oss i natten. Vinden vrider igen ner till kring 95 grader och föranleder ett slag söderut. Efter en timma är vi dock tillbaka igen och slår ånyo för en nordöstlig kurs. Det verkliga vridet kommer lyckligtvis ett par timmar senare kring 9 på förmiddagen. Vi slår och kan gå i en snäv vinkel men ändå rakt mot Lindesnes. Äntligen är vi på rak kurs. Under lunchen vrider det ännu mer till allas lycka och samtliga samlas ivrigt på däck för att trimma seglen för resans första halvvind. Med breda leenden på samtligas läppar gör vi nu över 9 knop i en relativt lugn sjö. Lyckan är total. Under ett par solfyllda timmar går vi söderut i mycket god fart. I skrivandes stund befinner vi oss strax söder om Utsira och vinden har precis dött. Motorn slås på och vi hoppas på fler vindar längst färden. Bloggare Per inväntar kontakt med norska mobilnätet för att kunna lägga upp dessa rader. Dock är det svårt att få nät och inte heller blogginlägg eller nya grib-filer. Vinden tilltar något och vi seglar igen på kurs nästan rakt söderut.


Lördagen 15 Maj 2009

Motvind.


Söndagen 16 Maj 2009

Under gårdagen blåste det upp ordentligt sen Celeste förts in i Yttre Skagerack. Detta återges här; Med luvorna uppdragna utmanar vi vindar på 40 knop över däck (enligt Bengt). Skutan slår men vi står beslutsamt vid rodret och reder ut det tuffa vinden och den frustande sjön. Vi gör nu god fart i en något lugnare sjö men väljer ändå att slå. Våra analyser gör det lämpligt, då ett vindvrid spås komma tidigare om vi har en kurs mot nordost istället för sydost. Det väntade vridet kommer så småningom och vi har en formidabel natt med segling rakt på mål, vilket har varit något av en bristvara under seglingen hittils. Med farter kring 7-8 knop ser det faktiskt ljust ut att hinna hem i tid för middag på Söndag. Kring morgonkvisten reser sig solen över horisonten ännu en sista gång. En syn många av oss kommer ta med oss hem. Celeste ligger kvar på ca 80 grader över grund och vi går ca 15 distans norr om Skagens grenspets. Ett par distans till och så slår vi ner söderut. Väntade vred ligger bakom även detta beslut. Ett slag till och ett byte till den större focken. Med en vindriktning på 152 grader och en svag vind slår vi på motorn och styr en bit norr om Långedrag. Det är endast ett par timmar kvar tills vi når hemmahamn. Klockan 14:23 siktar vi Carlstens fästning vid horisonten. Ett mycket hemkärt landmärke för allt båtfolk på västkusten. Det betyder att vi har ca 30 distans kvar och ännu ett par timmar. Det blir bleke och vi tar ner den stora focken och går sista biten för motor. Kusten blir allt tydligare och vi får både land i sikte, och it-ålderns moderna version, täckning på våra mobiltelefoner. Frampå kvällskvisten lägger vi till i Långedrag. Det har varit en fantastisk resa.